Vinterfåglar

Vinterfåglar är de arter som du kan se i Sverige mellan november och mars: fåglar som stannar hela året, fåglar som kommer hit från norr och öster när vintern är hård, och de som helt enkelt inte hunnit eller orkat flytta. Vilka som syns vid matningen vet vi ovanligt väl, eftersom BirdLife Sverige sedan 2006 låter allmänheten räkna dem under Vinterfåglar inpå knuten.

På den här sidan+

Här går vi igenom hur småfåglarna klarar kylan, vilka gäster som kommer vissa vintrar, vad den senaste räkningen visar, hur bilden skiljer sig mellan söder och norr och var du kan se vinterfåglar utanför trädgården. Hur du känner igen fåglarna vid själva bordet står på sidan om fåglarna vid fågelbordet på vintern.

Uppgifterna kontrollerade 11 november 2026 mot BirdLife Sveriges rapporter och sidor, Lunds universitet, SMHI och Naturvårdsverket.

Så klarar småfåglarna kylan

En blåmes väger omkring 11 gram och en talgoxe knappt 20, och ändå stannar de. Forskare vid Lunds universitet och University of Glasgow undersökte talgoxe, blåmes och entita i början av hösten och i slutet av vintern. De röda blodkropparna visade sig vara fler och arbeta hårdare på vintern, och de gjorde det för att alstra värme. Studiens ledare Andreas Nord liknar blodet vid ett element som kan skruvas upp när det blir kallare (Lunds universitet, 2021).

Fåglarna sparar också energi. När talgoxar i ett försök nekades mat blev näbben kall på mindre än en halvtimme, eftersom blodflödet dit stängdes av och mindre värme gick förlorad (Lunds universitet, 2020). För dig som matar betyder det att jämn tillgång på mat spelar roll även vid milda köldgrader.

BirdLife Sverige beskriver talgoxe, blåmes och pilfink som tåliga arter som trivs i samhällen och runt gårdar, och som är generalister i födovalet. Skata och kaja är väl anpassade till vinterklimatet av ett annat skäl: de är kulturföljare som håller till där människor finns. Närmare en halv miljon hushåll matar fåglar på vintern, enligt BirdLife. Vad som passar i matarna beskriver vi i guiden om att mata fåglar, och mer om fåglar som stannar finns under stannfåglar. Se även fågelmat, fågelmatare och fågelbord.

Vinterfåglar som kommer norrifrån och österifrån

BirdLife kallar arter som är mycket talrika vissa år och fåtaliga andra år för invasionsfåglar. Räkningen visar tydligt hur de växlar. Orsaken är oftast maten: när frön eller bär tar slut på hemmaplan drar flockarna vidare.

Sidensvans

Sidensvansen var invasionsart vintern 2017, då drygt 62 000 individer räknades och arten kom på femte plats. Året efter var det drygt 11 000 och plats 18 (BirdLife, 2018). Vintern 2025/2026 backade den igen. BirdLife kopplar det till att det var ont om kvarsittande rönnbär och oxelbär, vilket fick sidensvans och björktrast att dra vidare söderut i Europa. Vid matningar är det oftast utlagda äpplen som lockar sidensvansar och björktrastar, enligt BirdLifes rapport för 2022.

Gråsiska

Mest känd är gråsiskan från 2018, som BirdLife kallade gråsiskans år. Den hamnade på tredje plats med 85 207 räknade fåglar, strax före pilfinken. Eftersom arten uppträder i flockar ligger den lägre om man i stället räknar hur många matningar den besökt: då kom den nia (BirdLife, 2018).

Bergfink och grönsiska

Vintern 2022 klättrade bergfinken från plats 21 till plats 6 och grönsiskan från plats 30 till plats 3. BirdLife tror att den rika tillgången på alfrön och rönnbär hösten innan förklarar det. Bergfinken föredrar bokollon men äter gärna rönnbärens kärnor, vilket syntes på att den var vanlig även norr om bokens utbredning, till exempel i Dalarna.

Året därpå var bergfinken talrik på andra håll. Under vintern 2023 fanns fler än vanligt i Kronoberg, Skåne och Blekinge, och i Blekinge var den till och med vanligare än talgoxen.

Domherre och andra österifrån

Domherren är mest en stannfågel, men BirdLife skriver att vissa vintrar kommer ett inflöde österifrån. Det kan enligt rapporten för 2023 ligga bakom årets toppnotering, men om det verkligen var så är osäkert. Samma slags rörelse hjälpte stjärtmesen 2026: den ovanligt rika förekomsten kan åtminstone delvis ha orsakats av ett inflöde österifrån under hösten. Nötväckan fick 2015 en liten invasion från Sibirien till Norrbotten.

De vanligaste fåglarna vid matningarna 2026

Den senaste rapporten vi har kunnat läsa är den för 2026, den 21:a räkningen. Räkningen hölls fredag 23 januari till måndag 26 januari. Det kom in 19 400 rapporter, mot 14 900 året före. BirdLife förklarar ökningen med att det var vinterväder i hela landet under räkningshelgen, och påpekar att vinterväder brukar öka deltagandet medan mildväder minskar det.

Årets stora nyhet var koltrasten. Totalt räknades 76 333 koltrastar, i genomsnitt drygt 3,9 per rapport, vilket är det högsta i räkningens historia. BirdLife tror att den ovanligt milda hösten och förvintern fick många att stanna i södra Sverige. Gulsparven ökade från ett genomsnitt på 1,5 året innan till 2,6, medan grönfinken är fortsatt fåtalig: 1,9 per rapport, jämfört med omkring 6 de första åren. Gråsparvens långvariga tillbakagång ser enligt BirdLife ut att ha brutits.

Strax utanför topp tio, på plats 12 och 13, kom steglits och stjärtmes. Båda är talrikare gäster nu än när räkningen började. Räknar man i stället hur många matningar en art besökt får andra arter hög plats: 2018 hade större hackspett besökt 47 procent av matningarna och nötväckan 67 procent, medan talgoxen fanns vid 97 procent.

Skillnader mellan söder och norr

Talgoxe och blåmes finns ungefär lika tätt över hela landet, men resten av listan ser olika ut beroende på var man bor. BirdLifes rapport för 2023 ger flera exempel:

• Pilfinken är tätare i söder, men också i någon mån i nordligaste Sverige.
• Koltrasten är särskilt talrik på Gotland och i Stockholmstrakten.
• Domherren är talrik i ett bälte tvärs över landet från Jämtland till Ångermanland, och i Jämtland har den flera år varit vanligast av alla på matningarna.
• Kajan är fåtalig på vintern i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten.

Bilden förändras dessutom. Koltrast, rödhake och nötväcka förekommer längre norrut i landet än när räkningen startade. Nötväckan är den som expanderat snabbast: i Norrbotten fanns den vid 1 procent av matningarna de första åren och vid 28 procent 2023. Rödhaken är mer ojämn. Efter köldperioden vid månadsskiftet november/december 2021 var det mycket tunnsått med rapporter norr om Mälardalen, och BirdLife tror att många antingen flyttade söderut eller dog.

Vinterfåglar utanför trädgården

Öppet vatten och forsar

Där vattnet rör sig snabbt lägger sig inte isen. SMHI skriver att det i norra Sverige är de flesta vattendrag som isläggs varje vinter, medan starkt strömmande delar i söder bara fryser vid riktigt kallt väder. Det är en fingervisning om var öppet vatten finns kvar när sjöarna ligger tillfrusna. Läs gärna om storskraken och svanar.

Kusten

Kusten är vinterplats för många andra än de som syns i en trädgård. Av de vigg som övervintrar i Sverige, omkring 170 000 individer enligt Naturvårdsverket, finns de flesta längs sydöstra kusten från Skåne till och med Uppland. Antalet sjöfåglar räknas varje januari under den internationella midvinterinventeringen. Läs även om havsörn.

Bärträd och åkrar

Rönn och oxel med kvarsittande bär är magneter för sidensvans, björktrast och tallbit, de två första äter fruktköttet och tallbiten kärnorna. Gulsparven letade förr spillsäd på stubbåkrar som stod kvar över vintern, men de plöjs numera ned på hösten, vilket enligt BirdLife kan ha bidragit till att arten minskat. Mer om vilka som flyttar och vart står under flyttfåglar.

Räkningen 2027

Nästa Vinterfåglar inpå knuten hålls fredag 29 januari till måndag 1 februari 2027. Du kan enligt BirdLifes sida om räkningen räkna när som helst under de fyra dagarna. Skolor och förskolor kan delta i en egen tävling som BirdLife ordnar med Naturlänken, med anmälan senast 27 januari.

Du rapporterar det högsta antalet du ser samtidigt av varje art vid din matning.