Flyttfåglar: hur, varför och vart?

Grunderna för fågelvandring

Gäss som flyger söderut i V-formade flockar är kanske den klassiska bilden av flyttfåglar – den årliga, storskaliga förflyttningen av fåglar mellan sina häcknings- (sommar)hem och deras icke häckande (vinter)områden. Men gäss är långt ifrån våra enda flyttfåglar. Många ”svenska” fåglar är flyttfåglar.

Varför flyttar fåglar?

Fåglar migrerar för att flytta från områden med låga eller minskande resurser till områden med höga eller ökande resurser. De två primära resurser som eftersträvas är mat och häckningsplatser.

Fåglar som häckar på norra halvklotet tenderar att migrera norrut på våren för att dra fördel av växande insektspopulationer, spirande växter och ett överflöd av häckningsplatser. När vintern närmar sig och tillgången på insekter och annan föda minskar, flyttar fåglarna söderut igen. Att fly från kylan är en motiverande faktor, men många arter tål minusgrader så länge det finns tillräckligt med mat.

Typer av migration

Begreppet migration beskriver periodiska, storskaliga förflyttningar av populationer av djur. Ett sätt att se på migration är att ta hänsyn till tillryggalagda sträckor.

  • Permanenta invånare migrerar inte. De kan hitta tillräckligt med mat året runt.
  • Kortväga migranter gör relativt små rörelser, som från högre till lägre höjder på en bergssida.
  • Migranter på medeldistans flyttar sträckor som sträcker sig över några hundra mil. En del från norra Sverige till södra.
  • Långdistansmigranter flyttar vanligtvis från häckningsområden i Sverige till övervintringsplatser i Europa, men en del betydligt längre än så och flyttar till exempel till de tropiska Afrika. Trots de mödosamma resor som är inblandade, är långdistansvandring ett kännetecken för en hel del svenska fåglar.

Migrationsmönstret kan variera inom varje kategori, men det är mest varierande för kort- och medeldistansmigranter.

Ursprunget till långväga migration

Medan den korta migrationen troligen utvecklades från ett ganska så enkelt behov av mat, är ursprunget till långväga migrationsmönster mycket mer komplexa. De har utvecklats under tusentals år och kontrolleras åtminstone delvis av fåglarnas genetiska sammansättning. De inkluderar också svar på väder, geografi, matkällor, dagslängd och andra faktorer.

För fåglar som övervintrar i tropikerna verkar det konstigt att tänka sig att lämna hemmet och ge sig ut på en flytt norrut. Varför göra en så mödosam resa norrut på våren? En idé är att de tropiska förfäderna till dessa fåglar genom många generationer spridits från sina tropiska häckningsplatser norrut. Det säsongsbetonade överflödet av insektsmat i norr och längre dagslängd gjorde att de kunde uppfostra fler ungar (4–6 i genomsnitt) än sina tropiska släktingar som vistas hemma (2–3 i genomsnitt).

När deras häckningszoner flyttade norrut under perioder av glacial reträtt, fortsatte fåglarna att återvända till sina tropiska hem eftersom vintervädret och minskande mattillgångar gjorde livet svårare i norr. Stöd för denna teori är det faktum att många av flyttfåglarna har utvecklats från former som har sitt ursprung i tropikerna.

Vad utlöser migration?

Mekanismerna som initierar migrationsbeteende varierar och är inte alltid helt förstådda. Migration kan utlösas av en kombination av förändringar i dagslängd, lägre temperaturer, förändringar i mattillgången och en genetisk predisposition. I århundraden har människor som har hållit burfåglar lagt märke till att flyttarterna går igenom en period av rastlöshet varje vår och höst, och fladdrar upprepade gånger mot ena sidan av sin bur. Tyska beteendevetare gav detta beteende namnet zugunruhe, vilket betyder migrerande rastlöshet. Olika fågelarter och även segment av populationen inom samma art kan följa olika flyttmönster.

Hur navigerar fåglar?

Flyttfåglar kan tillryggalägga tusentals kilometer på sina årliga resor, och ofta reser de samma kurs år efter år med en liten avvikelse. Förstaårsfåglar gör ofta sin allra första flytt helt på egen hand. På något sätt kan de ändå hitta sitt vinterhem trots att de aldrig har sett det förut, och återvända följande vår till där de föddes.

Hemligheterna bakom deras fantastiska navigeringsförmåga är inte helt förstådd, delvis för att fåglar kombinerar flera olika typer av sinnen när de navigerar. Fåglar kan få kompassinformation från solen, stjärnorna och genom att känna av jordens magnetfält. De får också information från positionen för den nedgående solen och från landmärken som ses under dagen. Det finns till och med bevis för att luktsinnet spelar en roll, åtminstone för brevduvor.

Vissa arter, särskilt sjöfåglar och tranor, följer föredragna vägar på sina årliga migrationer. Dessa vägar är ofta relaterade till viktiga mellanlandningsplatser som tillhandahåller mat som är avgörande för fåglarnas överlevnad. Mindre fåglar tenderar dock att flytta på breda fronter över landskapet. Studier som använder eBird-data har visat att många småfåglar tar olika vägar på våren och hösten för att dra fördel av säsongsmönster i väder och mat.

Migrationsrisker

Att ge sig ut på en resa som kan sträcka sig till flera tusen kilometer tur och retur är ett farligt och mödosamt uppdrag. Det är en insats som testar både fåglarnas fysiska och mentala förmåga. Resans fysiska stress, bristen på tillräckligt med mat längs vägen, dåligt väder och en ökad exponering för rovdjur ökar alla riskerna med resan.

Under de senaste decennierna har långväga migranter även ställts inför ett växande hot från kommunikationstorn och höga byggnader. Många arter attraheras av ljusen från höga byggnader och miljoner dödas varje år i kollisioner med strukturerna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Skriv vad du söker efter i fältet ovan och tryck på Enter för att söka.

Till toppen