Skrattmåsen (Chroicocephalus ridibundus) är en av Sveriges mest välkända måsfåglar – lätt att känna igen på sitt skränande läte, chokladbruna huvud under häckningstid och sin eleganta flykt. Arten förekommer över hela Sverige, särskilt kring sjöar, våtmarker och kustnära områden, men också i parker, fält och städer där den anpassat sig väl till människan.
Så känner du igen en skrattmås i fält
Under häckningstid har skrattmåsen ett distinkt chokladbrunt huvud (inte svart som många tror), vitt bröst, grå rygg och svarta vingtoppar. Utanför häckningstid är huvudet vitt med en mörk fläck bakom ögat. Näbben och benen är rödbruna året om. Den är mindre än många andra måsar, som fiskmås och gråtrut, med en kroppslängd på cirka 35–39 cm och ett vingspann på 86–99 cm.
En skrattmås häckar i kolonier – ofta tillsammans med andra arter
Skrattmåsen häckar i kolonier, ofta tillsammans med andra arter som fisktärna eller skäggdopping, eftersom den aggressivt försvarar sitt revir – vilket ger indirekt skydd åt andra mer försiktiga arter. Boet byggs ofta på små öar, vassruggar eller grunda vattenområden och består av växtmaterial. Honan lägger vanligen 2–3 ägg som ruvas i cirka tre veckor.
Skrattmås läte – som ett skratt i vinden
Namnet skrattmås kommer från det karakteristiska skrattande lätet som ofta hörs från kolonierna – ett högljutt och skrattliknande ”kree-aah” som upprepas i serier. Under häckningstiden bildar skrattmåsar ofta stora ljudliga kolonier med tusentals fåglar, vilket gör dem till en av de mest hörbara arterna i våra våtmarker.
Skrattmåsen är en flyttfågel med kort resväg
Skrattmåsen är en flyttfågel, men många övervintrar i Västeuropa, särskilt kring Nordsjön och södra Östersjön. Vissa stannar även i södra Sverige under milda vintrar. De återvänder tidigt till sina häckplatser, ofta redan i mars.
Allätare med stor anpassningsförmåga
Skrattmåsen är en opportunistisk allätare. Den livnär sig på fisk, insekter, maskar, snäckor, grodyngel, matrester, bröd – ja till och med döda djur. Den ses ofta vid soptippar, i jordbruksmiljöer eller på åkrar efter plöjning, där den letar mask och larver.
Vanlig i städer – men ibland kontroversiell
I städer har skrattmåsen blivit en vanlig syn – ofta på hustak, i parker, hamnar och på parkeringsplatser. Där är den både uppskattad för sin livlighet och ogillad för sin skränighet och vana att stjäla mat.
Hot och populationsutveckling
Skrattmåsen är fortfarande relativt vanlig, men har minskat i antal sedan 1990-talet på flera håll i Europa, inklusive Sverige. Minskade våtmarker, störningar i häckningsområden och förändringar i födotillgången är möjliga orsaker. Den är därför numera klassad som nära hotad (NT) i Sverige.
Intressanta fakta om skrattmås
- Trots sitt namn skrattar den inte – lätet är ett varningsrop.
- Den bytte vetenskapligt namn från Larus ridibundus till Chroicocephalus ridibundus för att bättre spegla dess släktskap.
- Kan leva upp till 30 år, även om 10–15 år är vanligare.
- Skrattmåsen ses ibland i inlandet långt från vatten, särskilt under flyttning.
Listig födosökare med flexibla jaktstrategier
Skrattmåsen är mycket anpassningsbar i sitt födosök och växlar mellan flera olika metoder beroende på miljö och årstid:
- Snabbt svep över vattenytan: Ibland ses den hovra eller flyga lågt över vattenytan för att plocka upp insekter, fiskyngel eller smådjur direkt från ytan.
- Markspaning: På åkrar och fält går den omkring och plockar mask, insekter eller spill från jordbruksmaskiner.
- Följefågel: Den följer ibland traktorer eller plogar för att snappa åt sig blottlagda maskar och larver.
- Matstöld: Skrattmåsen kan stjäla föda från andra fåglar – särskilt duvor, tärnor eller andra måsar – genom att störa dem så att de tappar sin fångst.
- Soptippsbesökare: Den letar ofta mat på soptippar, parkeringsplatser och i städer, där den inte skyr människoföda som bröd, pommes frites eller köttrester.
Hotbild och konkurrens i häckningsmiljöer
Skrattmåsen spelar en nyckelroll i ekosystemet genom att påverka andra arter i sin närhet – både som försvarare och konkurrent:
- Skydd för andra arter: Fåglar som tärnor, vadare och doppingar söker sig ofta till skrattmåskolonier för att utnyttja dess vaksamhet och aggressiva försvar mot rovdjur, som kråkor och rovfåglar.
- Intern konkurrens: I stora kolonier uppstår ibland hård konkurrens om de bästa boplatserna. Skrattmåsar kan också stjäla bomaterial eller ägg från varandra vid trängsel.
- Störningar från människan: Skrattmåsens kolonier är känsliga för mänskliga störningar, till exempel båttrafik, fiske, vandring eller hundar i våtmarker. Även vattenståndsvariationer kan ödelägga hela häckningssäsonger.
Skrattmåsen i klimatets och människans förändrade landskap
Minskningen av våtmarker, utdikning, exploatering av strandzoner och tilltagande urbanisering har lett till att många traditionella häckningsplatser försvunnit. Samtidigt har skrattmåsen till viss del lyckats anpassa sig:
- Stadsanpassning: Vissa individer häckar idag på tak i stadsmiljöer, särskilt i hamnar och industrilandskap.
- Reservatsberoende: Många kolonier finns nu inom naturreservat där mänskliga störningar är begränsade.
- Klimatförändringar: Förändrade isförhållanden, vattenstånd och tillgång till smådjur påverkar i hög grad både skrattmåsens födotillgång och häckningsframgång.
Flykten – smidig, vass och distinkt från andra måsar
Skrattmåsens flykt är lätt, snabb och elegant. Den rör sig med tydliga vingslag, ofta i bågformade eller svepande rörelser. Den är betydligt mer manövrerbar i luften än större måsarter som fiskmås eller gråtrut.
- Vingslagen är kvicka och jämna, med korta glid där den ofta vrider och justerar sin kurs med små korrigeringar.
- I flock uppvisar skrattmåsar ibland ett nästan synkroniserat flygmönster, vilket skapar ett visuellt spektakel, särskilt vid kvällsfödosök eller under flytt.
Konflikter och konfrontationer med rovfåglar
Skrattmåsen är ofta i konflikt med rovfåglar, särskilt kring kolonier:
- Rovfåglar som duvhök, ormvråk och brun kärrhök utgör hot mot både vuxna fåglar och deras ungar.
- Skrattmåsarna svarar blixtsnabbt med gemensamma attacker – de svärmar, dyker mot inkräktaren och skriker högljutt.
- Den aggressiva kollektiva försvarsstrategin kallas ibland mobbning, och är en mycket effektiv skyddsmetod som ofta skrämmer bort angripare.
Skrattmås unge – från kamouflerade till flygkunniga på veckor
En skrattmås unge lämnar boet kort efter kläckning men hålls ändå under uppsikt av föräldrarna som matar dem i flera veckor. Ungarna är duktiga simmare redan från början och håller sig gömda i vegetationen när fara hotar.
Skrattmåsungar kläcks efter 22–26 dagar och är redo att lämna boet nästan direkt:
- De är duniga med kamouflagefärgade fjädrar i beige och brunt, vilket skyddar dem från rovdjur när de gömmer sig i vassen eller på marken.
- Föräldrarna matar dem med småfisk, insekter och mask i 4–5 veckor tills de kan flyga.
- Redan vid 4 veckors ålder börjar ungarna ta sina första vingtag. De håller sig ofta nära kolonin och lär sig snabbt att hitta föda.