Lom

Lommen är en skicklig simmare och en ljudlig fågel med ett förvånansvärt kraftfullt rovdjurssätt. Trots sitt gåtfulla yttre är den en högljudd invånare i svenska vildmarker, känd för sitt ylande rop som ekar över insjöar under tidiga sommarmorgnar. Det finns fem arter i världen, varav storlom och smålom häckar i Sverige.

Unik anatomi för simning, inte gång

Lommen är specialiserad på vattenliv. Deras ben är placerade långt bak på kroppen, vilket ger dem otrolig kraft vid dykning men gör dem klumpiga på land – de kan knappt gå. Detta gör att de bygger sina bon mycket nära vattenlinjen. De har också kraftigt sammanpressade kroppar och ben med simhud, vilket gör dem till utmärkta dykare.

Fantastiska dykare – tar fisk under ytan

Lommen kan dyka ner till över 60 meters djup och stanna under ytan i flera minuter. Den jagar främst småfisk som mört, abborre och nors. Med sin spetsiga näbb fångar den bytet i snabb, exakt rörelse. De ser mycket bra under vatten tack vare att deras ögon kan anpassas efter ljusbrytning, något få andra fåglar kan.

Flygning kräver långa startsträckor

Trots sin relativt stora kropp och korta vingar är lommar utmärkta flygare – när de väl kommer upp i luften. För att kunna lyfta måste de ta en lång fartsträcka över vattnet, ofta upp till 200 meter. Väl i luften kan de flyga i över 100 km/h och ta sig flera hundra kilometer till vinterkvarteren.

Lommens karaktäristiska rop

Lommens läte är ett av de mest ikoniska och suggestiva i svensk natur. Under häckningstid kan man höra deras ylanden, tjut och skrattande läten över sjöar och myrar. Ljuden fyller flera funktioner: revirhävdande, parningsrop och kontakt mellan partner.

Lom lever i lojala par – samma sjö år efter år

Lommar bildar par som ofta återvänder till samma sjö varje år. De bygger ett bo av växtdelar precis vid vattenkanten. Boet är svårt att se och kan ligga så nära vattnet att det hotas av stigande vattennivåer. Honan lägger vanligtvis två ägg och båda föräldrar ruvar. Ungarna lämnar boet redan första dygnet men hålls nära under flera veckor.

Hot och sårbarhet i modern tid

Lommar är känsliga för störningar och miljögifter. Människans närvaro vid vattendrag – särskilt under häckningstid – kan leda till övergivna bon. Föroreningar, blyhagel och fiskenät är också hot. Klimatförändringar och sjösänkningar påverkar deras livsmiljö. I Sverige är storlom klassad som ”nära hotad”.

Intressant fakta om lom

• Lomägg har en kamouflagefärg som gör dem nästan osynliga från ovan.
• Lommen kan simma och dyka redan som nykläckt unge.
• Den engelska termen ”loon” kommer från deras vaggande gångstil.
• Lommar har ett särskilt ögonpigment som hjälper dem se under vatten.
• Vintertid lever de till havs, långt utanför kusten där de är mycket svåra att se.

Lommen har förekommit i nordiska folksagor som mystisk symbol för ödet och ensamhet. Den sorgsna tonen i deras rop har inspirerat poeter och tonsättare, bland annat Jean Sibelius. I vissa kulturer i Nordamerika har lommen setts som en budbärare mellan världar.

Lommen är inte bara en vacker och ljudlig del av vårt ekosystem – den är ett känsligt barometerdjur för sjöars hälsa. Deras närvaro tyder på rent vatten, rik fiskfauna och låg störning från människor.

Mästardykaren som föredrar tystnaden – lommens liv i detalj

Lommen är en fågel som har utvecklats till perfektion för ett liv på vatten. Den kombinerar elegans och kraft, mystik och precision. Den är både svår att komma nära och svår att glömma när man väl hört dess rop eka över en dimmig insjö. Nedan följer en ännu mer fördjupad och heltäckande genomgång av dess liv, biologi och kulturella betydelse.

Arter och utbredning i Sverige och världen

Det finns fem arter av lom i världen:

• Storlom (Gavia arctica) – vanlig i Sverige, särskilt i Norrland
• Smålom (Gavia stellata) – mindre och rödstrupig, häckar ofta i myrmarker
• Islom (Gavia immer) – mycket sällsynt i Sverige, vanlig i Nordamerika
• Vitnäbbad islom (Gavia adamsii) – observeras mycket sällan i Sverige
• Svartnäbbad islom (Gavia pacifica) – förekommer i Nordamerika och Asien

I Sverige är det främst storlom och smålom som häckar, ofta i skogstjärnar eller avskilda sjöar med begränsad mänsklig aktivitet.

Fjäderdräkt och utseende

Lommens fjäderdräkt är kontrastrik och elegant. Under häckningstid är storlommens fjäderdräkt svartvit med ett karakteristiskt rutmönster på ryggen och en silverglänsande nacke. På vintern byts fjäderdräkten till en mer oansenlig gråvit färg – perfekt kamouflage för havsmiljön.

Smålommen känns igen på sin mindre storlek och den röda strupfläcken som syns tydligt under sommaren.

Häckning, ungar och föräldraskap

Boplatser väljs med stor omsorg. Lommar behöver ostörda vatten med klart vatten och god tillgång till fisk. Boet byggs ofta på en liten tuva eller en halvö.

Häckningscykel:

• Äggläggning sker i maj–juni.
• Äggen ruvas i ca 28–30 dagar.
• Båda föräldrar turas om att ruva och mata ungarna.
• Ungarna kan simma direkt efter kläckning och får ibland åka på ryggen av föräldrarna för vila och skydd.

Ungarna följer föräldrarna tätt och matas med småfisk. Om ett bo översvämmas misslyckas häckningen helt – lommar häckar sällan två gånger samma år.

Föda och jaktteknik

Lommens födoval varierar beroende på säsong och habitat, men består främst av:

• Småfisk (nors, mört, abborrar, smågäddor)
• Grodyngel och insektslarver
• Små kräftdjur och snäckor

De jagar med ögonen under vatten och kan göra tvära kast för att fånga fisk. Dykdjupen kan nå över 60 meter, vilket är exceptionellt bland fåglar.

Ljud och kommunikation

Lommens läten är mycket distinkta och används i flera sammanhang:

• Kontaktläten mellan partner
• Varningsläten när rovfåglar eller människor närmar sig
• Revirrop som ofta liknas vid ylande eller skratt

Deras ljud bär långt över vattnet, särskilt i gryning och skymning, vilket ger dem en nästan mytisk närvaro i sommarnatten.

Livscykel och vandringar

Lommar är flyttfåglar och tillbringar vintern till havs:

• Stor- och smålom lämnar Sverige i september–oktober
• De övervintrar i Nordsjön, Atlanten och delar av Medelhavet
• De återvänder i april–maj till sina häckningsvatten

De lever ofta i 20–30 år och återvänder år efter år till samma sjö. Deras trofasthet till boplatser gör dem särskilt sårbara för förändringar i miljön.

Hot och bevarandestatus

Lommen är känslig för störningar och miljögifter:

• Människonärvaro (kanotpaddling, fiske nära boet) kan skrämma bort föräldrarna
• Vattennivåvariationer hotar deras lågt placerade bon
• Blyförgiftning från gamla fiskesänken
• Oljeföroreningar och plast i vinterområden

I Sverige är storlom numera ”nära hotad” (NT) enligt Artdatabanken. Åtgärder som skyddade häckningszoner och informationskampanjer har införts i vissa kommuner.

Lommens kulturella och symboliska betydelse

Lommens rop har inspirerat musik, poesi och folklore i både Europa och Nordamerika:

• I samisk mytologi trodde man att lommen kunde resa mellan världar
• I finsk kultur kallas lommen ibland ”sjöns ande”
• I USA är “common loon” (islom) en symbol för vildmarken och finns på Kanadas en-dollar-mynt (”loonie”)

Många naturälskare betraktar lommens närvaro som ett tecken på orörd natur – att höra dess rop är som att få en glimt av något urtida och vackert.

Lommen – skogens gåtfulla ropare och vattnets dykmästare

Lommen är en av de mest specialiserade och fascinerande fåglarna i Sveriges fauna. Den kombinerar nästan överjordiskt vackra rop med ett liv som till största del sker under vattenytan. Lommen är samtidigt kraftfull och skygg, trogen sin partner och sin sjö, och en utmärkt indikator på ett välmående ekosystem.

Lommens arter och var de finns

Det finns fem lomarter i världen, och två av dem häckar i Sverige:

• Storlom (Gavia arctica) – den största av de svenska lommarna, med kraftig kropp och gråsvart fjäderdräkt. Vanlig i norra och mellersta Sverige.
• Smålom (Gavia stellata) – mindre och nättare, känns igen på sin röda strupfläck. Föredrar mindre vatten i myrmarker.
• Islom (Gavia immer) – Nordamerikas vanligaste lom, mycket sällsynt gäst i Sverige.
• Vitnäbbad islom (Gavia adamsii) – häckar i norra Sibirien och är ännu mer sällsynt här.
• Svartnäbbad islom (Gavia pacifica) – förekommer i Asien och västra Nordamerika, observeras mycket sällan i Europa.

I Sverige är det främst storlom och smålom som häckar – ofta i stilla, avlägsna insjöar utan mänsklig aktivitet.

Anatomiska specialiseringar för ett liv i vatten

Lommens kropp är ett tekniskt mästerverk för undervattensjakt:

• Benens placering långt bak gör dem nästan obrukbara på land, men extremt effektiva i vatten.
• Simmhud mellan tårna och starka ben ger explosiv kraft vid dyk.
• Tunga, kompakta kroppar gör att de lätt sjunker istället för att flyta.
• Näbben är rak och dolkliknande – perfekt för att spetsa fisk.
• Ögonen är anpassade för seende både i luft och vatten. De kan justera linsen likt vissa fiskar.

På land är de klumpiga och sårbara, men i vattnet är de tysta, smidiga rovdjur.

Fjäderdräkt – kamouflage och prakt

Lommen byter utseende beroende på säsong:

• Sommardräkt: svartvit med rutmönster, grå hals och ofta tydlig hakfläck (storlom) eller röd strupfläck (smålom).
• Vinterdräkt: betydligt diskretare – grå rygg, vit undersida. Hjälper dem att smälta in mot havets grå ytor.

Ungfåglar har gråaktig, diffus fjäderdräkt utan tydliga markeringar – bra kamouflage mot rovfåglar.

Flykt och flytt – från sjö till hav

Lommen är en skicklig flygare – men bara i luften:

• Behöver långa startsträckor på vatten för att lyfta, ibland 100–200 meter.
• Kan flyga över 100 km/h och tusentals kilometer under flyttning.
• Övervintrar ute till havs: Nordsjön, Atlanten, eller Medelhavet.
• Tillbaka i Sverige i april–maj, redo att försvara sitt revir.

Lommen är stark men beroende av ytor för att ta fart. På små, igenväxta sjöar eller de med mycket båtliv får den problem.

Boet – ett riskprojekt vid vattenlinjen

Boet byggs nästan alltid i direkt anslutning till vatten. Vanliga boplatser:

• Halvöar
• Små tuvor eller vassruggar
• Flytande öar

Boet består av: torv, gräs, vass och andra växtdelar. Ofta återanvänds det från år till år.

Faran: Om vattennivån stiger – t.ex. vid regn eller slusspåverkan – kan boet översvämmas, vilket leder till total häckningsförlust.

Fortplantning och ungar

• Äggläggning sker i maj/juni.
• Vanligtvis två ägg, sällan tre.
• Ruvningstid: ca 28–30 dagar.
• Båda föräldrar ruvar och matar ungarna.
• Ungar lämnar boet redan första dygnet, men hålls nära.

Ungarna simmar själva, men rider ibland på föräldrarnas rygg – ett skydd mot både rovfiskar, vågor och kyla.

De matas med småfisk och insektslarver tills de själva kan börja dyka effektivt efter några veckor.

Föda och jakt

Lommen är en renodlad fiskätare, men dieten kan innehålla:

• Mört
• Nors
• Små abborre
• Stensimpa
• Små kräftor, snäckor, grodyngel

Den dyker i tyst precision – ibland i flera minuter och på över 60 meters djup. Synen är viktigast i jakten, inte hörsel eller känsel.

Läten – skogens ekande röst

Lommens röst är som ett soundscape över vildmarken:

• Joddlande skrik – revirhävdande
• Ylande toner – partnerkontakt
• Skrattliknande rop – stress eller upphetsning
• Låg morrande ramsa – varningsläte vid bo

Deras ljud bär kilometer över vattenytor och kan få hela skogar att kännas levande – eller spöklika.

Hot mot lommen

Lommen är extremt känslig för störning. Hoten inkluderar:

• Kanoter och fiskebåtar nära boet → föräldrarna överger äggen
• Blyhagel och förgiftade beten → blyförgiftning
• Fisknät → lommen fastnar vid dykning
• Försurning och övergödning → sämre siktdjup, mindre fisk
• Klimatförändringar → förändrad vattennivå, sämre födotillgång

Storlommen är idag rödlistad som nära hotad (NT) i Sverige. Åtgärder behövs på både lokal och nationell nivå.

Skydd och bevarande av lom

Vad som görs – och kan göras:

• Skyddade häckningszoner i naturreservat
• Informationsskyltar vid populära badsjöar
• Fiskeförbud nära boplatser under maj–juli
• Undvik att gå iland på små öar i sjöar med lom
• Registrering av häckningsplatser via Artportalen

Flera kommuner, t.ex. i Jämtland, har infört särskilda ”lomzoner” för att minska störning.

Lommen i kultur och myt

• I samisk mytologi betraktas lommen som en urfågel – ibland skaparen av jorden.
• Sibelius använde lommens rop som inspiration till sin musik.
• På kanadensiska en-dollarmyntet (”loonie”) syns islom – en symbol för vildmark.
• Ylande läten har inspirerat skräckfilmer, folksagor och poesi.

Lommen är både verklighet och symbol – ett eko från en äldre, tystare värld.