Ripan är en mästare på att smälta in i sin omgivning. Den byter färg efter årstid – vit på vintern och brunmelerad på sommaren – för att undgå rovdjur i det karga och öppna fjällandskapet. Detta är en av få fåglar som är så perfekt anpassad till arktiskt klimat att den lever och häckar året runt i fjällvärlden, till och med under snötäckta vintrar.
Två arter i Sverige – fjällripa och dalripa
I Sverige finns två arter ripa:
- Fjällripa (Lagopus muta) – lever på hög höjd, bland blockterräng och snöfält, ofta ovanför trädgränsen.
- Dalripa (Lagopus lagopus) – förekommer längre ner i björk- och videzoner, ofta i övergången mellan skog och fjäll.
De kan vara svåra att skilja åt på vintern, men fjällripan har svarta stjärtpennor som dalripan saknar.
En ripa är fjäderklädd till klospetsarna – även på fötterna
En av de mest unika anpassningarna hos ripan är att den har fjädrar ända ner på tårna, som en slags naturlig ”snösko”. Detta isolerar mot kylan och gör att den lättare kan gå ovanpå snö. Under vintern gräver den ofta ner sig i snön för att sova och undkomma kyla och rovdjur.
Ljudlig och vaksam – hanens lockrop avslöjar honom
Under parningstid hörs hanarnas karaktäristiska, knarrande läte långt över fjället. Hanen vaktar revir och visar upp sig genom ljud och flygningar. Honan är mer tillbakadragen och skyddad – särskilt viktigt när hon ligger och ruvar på sina ägg i en enkel grop på marken.
Föda för en ripa – knoppar, ris och bär
Ripan är växtätare och livnär sig på vad fjället har att erbjuda:
- På vintern: videknoppar, björkris, dvärgbjörk och lavar
- På sommaren: örter, blad, bär och insekter (speciellt åt kycklingarna)
Deras matsmältningssystem är anpassat för att bryta ner näringsfattiga växter, vilket kräver stora mängder föda.
En ripa är ett snabbt byte för rovdjur
Ripan är ett viktigt inslag i det nordliga näringsvävet. Den jagas av rovdjur som räv, järv, fjälluggla och kungsörn. Även människor jagar ripa, särskilt dalripa, vilket regleras av jaktlagstiftning.
Ripa och klimatförändringar
Ripan är en indikatorart för fjällmiljö. Eftersom den är så specialiserad på kallt klimat hotas den av stigande temperaturer och minskad snötäcke. Dalripan har redan börjat dra sig norrut och till högre höjder – en trend som tyder på att artens livsutrymme krymper i takt med att klimatet förändras.
Kultur, jakt och bevarande av ripan
Ripan har haft stor betydelse för samisk kultur, där den varit både föda och symbol. Den jagas fortfarande i Sverige, men jakttrycket är reglerat genom kvoter och jakttider. Forskare följer rippopulationerna noggrant för att övervaka fjällens ekologiska hälsa.
Kuriosa: Ripans bajs avslöjar var den varit
Ripan lämnar tydliga spår efter sig i snön, både i form av fotavtryck och spillning – små klumpar som på vintern ofta är träfärgade och fiberrika. Forskarstudier har använt DNA från spillningen för att kartlägga rippopulationernas genetiska variation utan att behöva fånga fåglarna.
Årstidsväxlingar – ripans färgbyte styrs av dagslängd
Ripan är en av få fågelarter som genomgår komplett fjäderdräktsförändring flera gånger om året. På vintern är den helt vit, med undantag för de svarta stjärtpennorna hos fjällripan. På sommaren blir den brun, grå och spräcklig för att smälta in bland fjällhedens växtlighet och stenar. Det är inte temperaturen utan ljusets varaktighet (fotoperioden) som styr när fjädrarna byts ut – ett evolutionärt anpassat system som hjälper den överleva både rovdjur och väder.
Häckning – ett liv i utsatthet
Ripans häckning sker direkt på marken, oftast i en enkel grop fodrad med lite mossa eller växtdelar.
- Dalripan häckar från slutet av maj till början av juli beroende på snösmältning.
- Fjällripan kommer igång senare på grund av högre höjd och längre vinter.
Honan ruvar ensam på 6–12 ägg i cirka 21 dagar. Kycklingarna är precociala – de lämnar boet nästan direkt efter kläckning och följer modern, men är mycket känsliga för kyla och regn.
Parbildning och socialt beteende
Ripor lever inte i par hela året. Under vintern kan de ses i små flockar, särskilt honor och ungar. Hanar blir territoriella först under våren och försvarar då ett område där de försöker locka till sig honor. Fjällripans hanar är ofta mer aggressiva och revirhävdande än dalripans.
Viktiga hot – mer än bara klimat
Klimatförändringar påverkar ripans livsmiljö, men det finns även andra hot:
- Störning från mänsklig aktivitet (skoter, fjällturism)
- Skogsavverkning i dalripans vinterområden
- Ökad predation från rovdjur som trivs bättre i mildare klimat
- Sen snösmältning som försenar häckning och minskar kycklingöverlevnad
Ekologisk roll – nyckelart i fjällens näringskedja
Ripan är ett av få bytesdjur som finns i stora mängder under vintern, vilket gör den viktig för arter som fjällräv, kungsörn, fjällvråk och fjälluggla. Deras populationer påverkar direkt överlevnaden för dessa rovdjur. När ripbeståndet sviktar kan det leda till att även rovdjuren minskar i antal eller flyttar till andra områden.
Jakt och reglering av ripa
I Sverige är ripa ett populärt villebråd, särskilt för fjälljägare med stående fågelhundar. Jakt bedrivs huvudsakligen från 25 augusti till 15 mars, men tiderna varierar mellan länen. För att skydda arten krävs ibland fällda beslut om kortad jakttid eller jaktförbud, baserat på inventeringar. Samernas traditionella jakt påverkas också av dessa regler, vilket ibland leder till diskussioner om ursprungsfolkets rättigheter kontra naturvård.
En ripas överlevnad under extrem vinter
Ripan är väl rustad för arktisk vinter:
- Täta dunlager isolerar effektivt mot kyla.
- De gräver snögropar, ofta i drivor, där temperaturen kan hållas runt 0°C trots att det är -30°C ovanför.
- De har extremt effektiv energianvändning och klarar sig på näringsfattig föda.
- De rör sig så lite som möjligt för att spara energi.
Namn och symbolik
Ordet ”ripa” kommer av fornsvenskans rīpa, troligen besläktat med norska ”rype”. Arten har förekommit i samiska mytologier och är en symbol för livskraft och anpassning. I äldre svensk folktro ansågs ripor bära med sig budskap från fjällen och väderväxlingar.
Forskning kring ripan – klimatindikator i realtid
Forskare använder rippopulationer för att övervaka effekterna av klimatförändringar. Man tittar på:
- När fjäderbyten sker
- Hur många kycklingar som överlever
- Hur långt söderut de finns
- Hur jakt påverkar överlevnaden
Genom att följa dessa förändringar kan forskarna dra slutsatser om hur snabbt fjällmiljön förändras – ripan fungerar alltså som ett levande ekosystemtermometer.