Staren (Sturnus vulgaris) är en medelstor fågel som utmärker sig genom sin metallglänsande fjäderdräkt och förmåga att härma ljud, inklusive andra fåglar, människotal och till och med tekniska ljud. Den är vanlig i stora delar av Europa, inklusive hela Sverige, och förekommer ofta nära mänskliga bosättningar. Under våren blir hanen extra iögonfallande då fjädrarna får starka blågröna och purpurlila skiftningar.
Staren kan bilda svindlande jättesvärmar
En av stares mest spektakulära beteenden är bildandet av enorma flockar, så kallade murmurations, där tusentals fåglar rör sig synkroniserat över himlen i vågande mönster. Dessa uppvisningar, som ofta sker i skymningen, tros hjälpa till att skydda mot rovfåglar som falkar och hökar. Flockarna kan snabbt ändra riktning och täthet – ett samspel som fascinerar forskare världen över.
En stare är en fantastisk sångare med bred repertoar
Staren är inte bara vacker att se på – den är också en mästare på ljud. Den har en mycket varierad sång med visslingar, klickanden, knäppanden och imitationer av allt från andra fåglar till mobiltelefoner och bilalarm. Det är vanligt att hanar bygger upp sin repertoar genom att lyssna på sin omgivning och införliva nya ljud.
Livsmiljö och utbredning
Staren trivs i öppna landskap med spridda träd, jordbruksmark, parker och trädgårdar. Den undviker stora skogsområden men dras gärna till urbana miljöer. I Sverige finns den i hela landet under sommarhalvåret, men den övervintrar huvudsakligen i Västeuropa. En del individer stannar kvar i södra Sverige under milda vintrar.
En stare häckar i holkar, träd och byggnader
Staren är hålbyggare och häckar ofta i trädhål, holkar eller springor i byggnader. Den kan även konkurrera ut andra fåglar om boplatser, som exempelvis sparvar och mesar. Honan lägger 4–6 blågröna ägg som ruvas i cirka 12 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna, som lämnar boet efter omkring tre veckor.
Får ofta två kullar per säsong
Till skillnad från många andra småfåglar hinner staren ofta med två häckningar under en sommar. Detta gör arten mycket produktiv. Den första kullen kläcks oftast redan i maj och den andra i juni eller juli. Fåglarna börjar sedan samlas i flockar inför flytten.
Flyttfågel – på våren syns starar i flock
De flesta svenska starar är flyttfåglar som lämnar landet i september–oktober. Vinterkvarteren ligger främst i Västeuropa, men milda vintrar gör att vissa stannar kvar i Sydsverige. Vårflytten sker ofta i mars–april, och då kan man se de första glittrande flockarna återvända till sina häckningsområden.
Föda och födosök med näbbknep
Staren är allätare men livnär sig främst på insekter, maskar, sniglar, frukt och bär. Den använder en särskild teknik där den sticker ner näbben i marken och sedan öppnar den för att skapa en glugg där den kan se och plocka upp insekter. Detta kallas ”gaping” och är en specialitet bland starar.
Staren har minskat kraftigt i Europa
Trots att staren fortfarande är vanlig har den minskat dramatiskt i delar av Västeuropa, bland annat på grund av förändrat jordbruk, förlust av insekter och brist på boplatser. I Sverige är den ännu relativt stabil men uppvisar en svagt nedåtgående trend. Holkuppsättning och varierade jordbrukslandskap kan gynna arten.
Kulturhistoria och symbolik
Staren har länge fascinerat människor med sin intelligens och röstbegåvning. I antikens Rom hölls starar i bur för att de kunde härma människotal. Även William Shakespeare nämner staren i sina verk. I modern tid har dess svärmar blivit virala fenomen och används i konst, film och forskning om kollektiv intelligens.
Kort fakta om stare
- Vetenskapligt namn: Sturnus vulgaris
- Längd: 20–22 cm
- Vingspann: 37–42 cm
- Vikt: 75–90 gram
- Livslängd: Upp till 15 år, vanligtvis 2–5 år
- Flyttning: Delvis flyttfågel, övervintrar i Västeuropa
- Status: Livskraftig (LC) men med regionala nedgångar
- Kännetecken: Svart skimrande fjäderdräkt med gröna/lila toner, gul näbb under häckningstid, fläckig vinterdräkt
Stare i närbild – färger som förändras med säsong
Staren genomgår en tydlig fjäderdräktsförändring över året. På våren och sommaren har den en nästan svart grundfärg med metalliskt glänsande inslag i grönt, blått och purpur – särskilt i solljus. Under vintern blir fjädrarna ljusare och mer fläckiga, då ljusa spetsar på fjädrarna skapar ett prickigt intryck. När våren närmar sig nöts dessa spetsar bort, vilket gör att den blanka sommarfjäderdräkten åter träder fram utan att staren egentligen byter fjädrar.
Skillnader mellan hane och hona
Skillnaden mellan könen är subtil, men går att se på nära håll. Hanens näbbbas är ofta blåaktig under häckningstid, medan honans är mer rosa. Hanar tenderar också att sjunga mer och är ofta mer aktiva i att visa upp sin fjäderdräkt under spelet.
Beteende vid häckning – tävlingsanda och uppvisning
Inför häckningen bygger hanen ofta flera bon (eller påbörjar dem) för att locka till sig en hona. Han flaxar med vingarna, sjunger intensivt och visar upp sig kring ingången till boet. Honan väljer inte bara hane utan även det bo som upplevs som mest lämpligt. Om fler honor lockas kan en hane försöka para sig med flera, även om det ofta innebär att han får ta större ansvar för en av kullarna.
Bo och ungar – snabb utveckling i boet
Äggen ruvas i ungefär 12 dagar. När ungarna kläcks är de blinda och nakna men växer mycket snabbt. Föräldrarna matar dem med en blandning av insekter och larver. Efter cirka 21 dagar är ungarna flygfärdiga, men de fortsätter ofta följa föräldrarna ett tag efter att de lämnat boet. Ungarna har en mattare fjäderdräkt än de vuxna och är mer bruna i tonen.
Mänskliga relationer – från nyttodjur till bullrig gäst
Historiskt sett har staren setts som ett nyttodjur eftersom den äter skadeinsekter i jordbruket. Men i moderna jordbrukslandskap kan stora starflockar också orsaka skador på fruktodlingar, exempelvis körsbär och vindruvor. I urbana miljöer kan de upplevas som störande eftersom de ofta samlas i hundratals eller tusentals individer och för oväsen vid nattkvisten.
Härmning och intelligens – mer än bara fågelsång
Staren är känd för sin kognitiva förmåga. Den kan inte bara härma ljud – den verkar också kunna använda inlärda ljud beroende på social kontext. Experiment har visat att starar kan känna igen rytmer, använda speglar för att utforska sin omgivning och memorera komplexa ljudmönster. Deras hjärnstruktur är ovanligt välutvecklad för ljudbearbetning.
Sångens betydelse – inte bara för att locka till sig partner
Sången har flera funktioner. Förutom att imponera på honor används den för att hävda revir, skrämma bort rivaler och skapa social samhörighet i flocken. Vissa individer har upp till 35 olika läten i sin repertoar och tränar dem dagligen. Studier visar att sångrepertoaren kan spegla fågelns fysiska kondition – ju fler ljud och ju mer exakt härmning, desto attraktivare anses fågeln vara.
Födoteknik – en mästare på att öppna näbben i jorden
Staren använder sin starka näbb för att tränga ner i jorden och sedan pressa isär jordlagret genom att öppna näbben kraftigt. Den tittar ner i springan för att upptäcka insekter, maskar eller larver. Denna unika teknik kallas prying eller gaping, och staren har speciella muskler i huvudet som möjliggör detta kraftfulla rörelsemönster.
Vinterflockar – söderut i tiotusental
Under hösten samlas stararna i enorma flockar i södra Sverige och norra Europa. De flyttar sedan i vågor till varmare länder som Frankrike, Spanien och Storbritannien. Vintertid lever de i flock, söker föda på fält, soptippar och parker, och kan övernatta i stora stadsparker där de ofta väcker uppmärksamhet med sitt oväsen.
Hot och bevarandestatus
Staren klassas som livskraftig (LC) globalt, men minskar i många delar av Europa, särskilt i områden där jordbruket blivit mer ensidigt och insektslivet utarmat. Även användningen av bekämpningsmedel och förlusten av hålträd spelar in. I Sverige gynnas den där jordbruk och betesmark hålls levande. Holkuppsättning har visat sig vara ett effektivt sätt att stödja arten i trädgårdar och parker.