Stenfalken (Falco columbarius) är Europas minsta falk, men trots sin lilla storlek är den en mycket skicklig jägare. Den jagar småfåglar i blixtsnabba utfall och förlitar sig på överraskning, fart och smidighet. Arten förekommer i hela Sverige under häckningstid, särskilt i fjällhedar, myrmarker och kusthedar, och är flyttfågel som övervintrar i södra Europa och norra Afrika.
Så känner du igen stenfalken i fält
Stenfalken har korta, breda vingar och en relativt lång stjärt som ger den en kompakt och spetsig siluett i luften. Den flyger med snabba, djupa vingslag och kan plötsligt dyka eller vika av med extrem precision.
Mått och vikt:
- Längd: 25–30 cm
- Vingspann: 50–67 cm
- Vikt: hanar 125–180 g, honor 160–260 g
Färg och könsskillnader:
- Hanen: Blågrå ovansida, roströd undersida, svarta mustaschstreck
- Honan: Brun med mörka tvärband, ljusare undersida, saknar blå nyanser
- Båda könen har gul vaxhud och mörka ögon
Stenfalkens jaktteknik: lågflygande precision
Stenfalken är specialiserad på att jaga småfåglar i öppen terräng. Den flyger lågt över marken, utnyttjar buskar, kullar eller stenmurar som skydd, och gör sedan en explosiv attack i luften. Den kan även sitta på utkikspost och störtdyka på bytet.
Vanliga byten:
- Sånglärkor
- Ängspiplärkor
- Sädesärlor
- Trastar
- Fjärilar, trollsländor, gräshoppor
- Smågnagare och näbbmöss
- Ibland fladdermöss och ödlor (vintertid)
Under flyttperioder följer stenfalken fågelsträck och slår till mot unga och utmattade individer i luften. Den kan jaga både enskilda fåglar och hela flockar.
Stenfalkens häckning: markbo i ödsliga miljöer
Stenfalken bygger sällan eget bo. I fjäll eller hedmarker lägger den äggen direkt på marken i en grund fördjupning. I skogslandskap kan den ta över gamla kråkbon eller övergivna rovfågelbon.
Häckningsdetaljer:
- Antal ägg: 3–6
- Ruvning: ca 28–32 dagar (mest honan)
- Ungar flygfärdiga: efter 25–30 dagar
- Ungar beroende av föräldrar: ytterligare 2–3 veckor
Hanens roll är att jaga och mata honan under ruvning och sedan hjälpa till med matförsörjning av ungarna.
Årstidsbaserad diet – en stenfalk anpassar sig
Vår och sommar:
Småfåglar som häckar i öppna landskap dominerar – särskilt lärkor, ärlor, pipare, samt trollsländor och fjärilar.
Sensommar och höst:
Stenfalken jagar intensivt inför flytt, ofta i sträckområden. Småfåglar i rörelse, särskilt unga individer, blir viktiga byten. Gräshoppor och gnagare ökar i betydelse.
Vinter (södra Europa/Nordafrika):
Den livnär sig på stenskvättor, små tättingar, reptiler, större insekter och smågnagare på odlingsmark, våtmarker och öppna fält.
Stenfalkens läte – så hör du den
Under häckningstiden är stenfalken mycket vokal. Lätet är ett gällt, snabbt ”ki-ki-ki-ki!” som hörs vid boet eller när den varnar. Hanen har något ljusare ton, medan honans läte kan vara gällare och mer utdraget. Utanför häckningstid är arten mycket tystlåten.
Här hittar du stenfalk i Sverige – bästa platser och tidpunkter
Maj–juli:
- Fjällhedar och myrar i Norrland
- Skogsbryn och öppna mossar i Mellansverige
- Kusthedar på Öland, Gotland och Skåne
September–oktober & mars–april (flytt):
- Falsterbohalvön
- Ottenby och Stora Alvaret
- Kvismaren, Hjälstaviken, Getterön
Då syns stenfalken jaga nära marken, ofta med snabba utfall över fågelrika sträckmiljöer.
Stenfalk och falkenering – aristokratins lilla rovfågel
Stenfalken användes historiskt i falkenering, framför allt av kvinnor inom adeln. Den var populär för sin ringa storlek och sin jakt på småvilt, särskilt lärkor och vaktlar. Den är lättlärd men kräver varsamhet och tålamod.
På medeltiden kallades den ”damernas falk”, och dess engelska namn merlin har även inspirerat litteratur och legend.
Stenfalkens underarter – global variation
Stenfalken har flera underarter, särskilt i Nordamerika och Asien:
- Falco columbarius aesalon – Skandinavien och norra Europa (Sveriges underart)
- Falco columbarius columbarius – Nordamerika, mörkare dräkt, längre flyttvägar
- Falco columbarius insignis – Sibirien till Sydasien, ljusare fjäderdräkt
Flera forskare undersöker genetiska skillnader mellan populationerna, vilket kan leda till framtida artuppdelning inom artkomplexet.
Hot och skydd – stenfalkens sårbara livsmiljö
Även om stenfalken inte är akut hotad i Sverige, påverkas den av:
- Försvinnande myrmarker
- Kalhyggen och fragmentering av landskap
- Förändringar i småfågelfaunan
- Klimatförändringar och minskad insektstillgång
Arten är fridlyst i Sverige och omfattas av EU:s fågeldirektiv bilaga I, vilket innebär att särskilda insatser för skydd av dess häckningsmiljö är föreskrivna.